Damen i hissen.

Jag (Frida) skulle upp jättetidigt i morse för att ha min sista lektion. Klockan sju fick jag gå upp, helt onormalt tidigt för mig som har sovmorgon mest hela tiden. I alla fall så var det pisskallt i morse så det krävdes jacka. Men jag har tyvärr ingen med mig, så det blev till att slänga på mig massvis med tröjor och sjalar och jag vet inte allt. Sjukt trött släpade jag mig till SQCC:s downtown office, som i och för sig ligger femtio meter bort, ställde mig i hissen och hoppades på att känseln i fingrarna skulle komma tillbaka. En ung kvinna (asså alla ser ut att vara runt tjugo år här, så hon skulle lika gärna kunna vara femtio) kom springandes och jag stannade hissen. Här bör tilläggas att kineser, vill gärna inte dra alla över en kam, men, kommer man springandes mot hissen så stannar de den inte. Trycker på knappen och drar liksom iväg. Gissa om man blir irriterad. I nio fall av tio så är det så, i alla fall i vårt hus. Missförstå mig inte, Kineser kan vara det roligaste och trevligaste som finns, men ibland så blir allt bara fel. Men jag som fick en god uppfostran, tack mamma och pappa, stoppade såklart hissen och väntade in "damen". Vi åkte typ två våningar innan hon utbrast, nästan skrek, på knagglig engelska;

"You are foreigner!"

"Eh.. yes, that's right" vad svarar man på det liksom?

.kort paus.

"I never see" sa hon med ett stort leende. Här gäller fri översättning. Antingen betyder det "jag har aldrig sett en utlänning" eller "jag såg inte det när jag kom in i hissen", kan också betyda något helt annat.

"Yes,No.." vad skulle jag säga?

"Nigga.. you look like a Chinese person" (nigga = "öh" typ, sjukt roligt i början innan vi visste vad det betydde)

"Eh okej... "

Kommer till tionde våningen.

"bye-bye" säger tjejen/damen glatt och lämnar hissen.

"........."

Börjar tydligen se ut som en kines. Det är nog dags att komma hem ett tag.

We're coming home!

Innan vi for hit till Kina så hade Henrik en helt fantastisk beskrivning på hur vi kände oss och hur förväntningarna var inför resan. Han sa "allt efter torsdag är som ett stort svart hål", och så kändes det faktiskt. Som ett stort svart hål. Vi visste verkligen ingenting. Men nu är det totalt tvärt om. Vi har varit med om så otroligt mycket konstigt,lustigt,roligt,tragiskt och helt fantastiskt här att allt börjar bli till vardag. Det här med att åka taxi är inte så läskigt längre. Att barn kissar i soptunnorna är helt normalt, och hur ska vi klara oss utan en städerska? Det är nog på grund av allt det där som gör att det känns ganska skönt att fara hem och stanna där ett par veckor, så man kan börja om igen. Utan att allt känns som ett stort svart hål men att vi kan börja reagera på alla konstiga och roliga saker igen. Tänkte bara avsluta den här tidens bloggskrivande med att berätta vad somhänt den senaste månaden och vad som skall hända framöver.



I helgen for vi till Hong Kong för att hämta ut Henriks älskade iPhone. Som vanligt var Henrik livrädd för att ta sig över gränsen, av vilken anledning är fortfarande väldigt oklart. Men det gick bra efter ett tags dividerande över Fridas pass. Kineserna har lite svårt att avgöra om det verkligen är hon på kortet. Väl framme i Hong Kong möttes vi av julpynt i mängder. Här i mainland China är det lite lagom med julpynt, ser det mest i "New world garden" som är ett västerländskt område med massvis av västerländska affärer. Men i Hong Kong var det pyntat överallt med glitter och tomtar, och i IFC sprang det runt olika galna figurer höga på någonting. Och alla glada kineser och icke kineser ville ta kort med figurerna, jättelustigt. Vi hann även med att kolla lite på Zara och på Y-3 vilket gjorde Henrik ännu mer hemsjuk, "jag vill hem och köpa kläder" muttrade han. Innan bussresan hem så stannade vi på TASTE, en mataffär i Festivalwalk (ett köpcentrum) där man kan hitta det mesta. Köpte med oss två stora rostbiff mackor på grovt bröd, en underbar upplevelse. Henrik "när jag kommer hem ska jag bara äta kött". Hemlängtan?



I December började vädret vackla. Har haft ett par soliga dagar men för det mesta har det bara varit mulet och grått. Det är fortfarande ganska varmt dock, ligger runt 20 grader. Men Frida har varit sjukt besviken då hon inte har kunnat ligga ute och solat längre. I och med att vädret har blivit sämre har även vårt levnadsmönster ändrats totalt. Allt har mest handlat om att införskaffa julklappar och härjat med säljarna på Wal Mart, som för övrigt inte uttalas så i Dongguan. Här heter det wama, och säger man det inte korrekt blir taxicafförerna otroligt förvirrande. När man har sagt samma sak sisådär tio gånger och de helt plötsligt fattar, så skakar de på huvudet och upprepar det korrekta sättet enligt dem. Typ " ship shop WAMA ship shop" och så tittar de på en som om man är helt dum i huvudet för att man inte fattar att det är så det skall uttalas. Men men vi lär oss. Mandarinlektionerna går bra, när vi väl har dem. Henrik har haft sjukt mycket att göra på kontoret så det har blivit många sena kvällar för honom, och därför inga lektioner. Han brukar säga att han jobbar så skägget brinner, mycket lustigt.

Men vi har lärt oss de absolut viktigaste fraserna som tack, hej och kan jag få notan osv. Men den absolut bästa frasen är än så länge "wo bu yao", Jag vill inte ha. Men det stavas med en massa streck över. Strecken är viktiga, tro inte att det är så där lätt. Det finns fyra olika "streck" och de är de allra viktigaste av allt. Frida skulle säga varmt en gång, men sa tydligen shit, så det gäller att passa sig. Nån gång ska vi bli kungar på det.



Frida har köpt ny dator. Sin alldeles egna dator. Hennes första. En Mac. Henrik har varit väldigt snäll och berättat för henne vad skillnaden är mellan en Mac och en PC. För er som inte vet, lyssna noga nu. Skillnaden är en äpplesort som heter Macintosh. Det är de där goda vinteräpplena som bara växer på hösten. Vinter, höst whatever. Hursomhelst så är de sjukt goda och alla som inte har prövat dem borde göra de genast. Frida brukade äta dem hemma hos Carin när hon var yngre. Carin hade mycket goda äpplen. I alla fall, Mac är ett äpple som heter macintosh och som är mycket goda. Det är allt hon kommer ihåg. Eller det var någe med att Mac är mer till för design och PC vann kriget för länge sen och är rikast, typ. Vet inte vad som är bäst men Frida har i alla fall en Mac nu och är mycket nöjd. Betalade endast 1000 RMB för den. Helt sprojlans ny för Frida, men datorn är gammal, men i mycket fint skick. Köpte den av Nigel (uttalas Niggel om man är kines och jobbar på SQCC) och Henrik är mycket avis. Men Frida och Henrik kan del.


Frida är väldigt orolig för hur hemresan ska gå. Allt på grund utav alla dessa julklappar. Delvis så kommer vi båda garanterat få övervikt, men också så är hon lite ängslig (kan inte sova på nätterna) för att det finns en del "fejk" i väskorna. Och då menar vi typ allt. Såklart inga julklappar, de är äkta vara, men allt annat. Blir inte så roligt om man blir stoppad i Hong Kong och får lämna kvar allt. Inge roligt alls. På tal om inge roligt. Julsånger, eller engelska Christmas carols i Kinesisk tappning. Jingle bells spelas om och om igen på Parkn'shop, eller ja en variant av jingle bells. Stackars personal.

På fredag kommer vi hem. Ni som tycker om oss och har saknat oss, med andra ord vill ha julklappar från Kina, får minsann lyfta på arslet och komma och möta upp oss på Arlanda!

Detta var allt för denna gång, på återseende efter Jul och Nyår!

Frida&Henrik