Framme!

Jaha, så var man här då. 40 grader varmt och smogg så långt ögat kan se, men otroligt coolt! Allt är precis som hemma, fast ändå tvärtom. Det är så stort och mycket av allt. Många och enormt stora hus, mycket folk, många passkontroller, många munskydd, många kinesiska damer i högklackat och ännu fler bilar. Att vara fotgängare i Dongguan är totalt livsfarligt! På 100 000 kineser går det en halv västerlänning, så gissa om vi blir uttittade! Men vi går och inbillar oss att vi är rockstjärnor.

Hittills har vi hunnit med ett besök på fabriken som Henrik ska arbeta, två besök på ett utav världens sjukaste köpcentrum (ångrar innerligt att vi inte tog med oss kaffe) och ett första trevande restaurangbesök. Än så länge verkar de åtta tusen vaccininvesterade kronorna göra ett bra jobb, peppar peppar..

Engelsktalande kineser är det väldigt väldigt ont om. De pratar glatt på på mandarin i ett rasande tempo, även fast vi står som frågetecken och fattar noll. Inte ens handgester verkar fungera här. Att få tag på en fotfil var i det närmaste omöjligt.

Vår snorbuseproduktion har ökat markant sedan inträdet i Kina, kan det bero på att av de tjugo mest förorenade städerna i världen så ligger sexton av dem i, just det, Kina! Det där med munskydd kanske inte är en sån dum idé ändå.

Lägenheten är stor och orange, och lite gul. Inredaren verkar ha haft en inköpslista som inkluderade besök på Indiska, gallerix á la nittotal och ett... skrotupplag. Men det är faktiskt rätt mysigt. Än så länge råder det brist på köksredskap och varmvatten. På plussidan står en AC i kylsskåps storlek och varsin toalett. Henrik kallar sin toalett för "manstoaletten", väldigt roligt.

Bildbevis kommer inom kort.

Ta hand om er!

Kramar,
Frida & Henrik