"Everybody gets the poops"

Det började med lite brumm i magen och slutade på Global Doctors. Fridas mage var i uppror och hon hade hållit ut i en vecka men till slut fick det vara nog. Med en gråvit nyans i ansiktet och ett antal toalettbesök i ryggen bar det av till Global Doktors. Enligt Samson, Henriks chef på fabriken så kan man välja mellan två alternativ; Antingen går man till en kinesdoktor, får betala 10 RMB och göra nummer två i en låda(för vidare analys) eller så går man till GD, betalar lite mer och slipper lådan. Frida valde GD. Väl på sjukhuset sattes det dropp och gavs medicin. hela kalaset gick på 730 RMB, vansinnigt dyrt för lite saltlösning och antibiotika(vi tror det var det) och en engelsktalande sjuksyrra.

Fantastiskt vacker bild.

Under tiden Frida var hemma och var sjuk så åkte Henrik på mässa i Hong Kong. Världens största mässa. Såklart. Två gånger dessutom. För att komma in på världens största mässa i Hong Kong var man tvungen att ha ett kinesiskt namn.(De gillar inte Henriks ö i Björkman) Av någon anledning kommer Henrik inte ihåg själva namnet han fick, men däremot betydelsen av det, Ståndaktig Vilket han gladeligen delade med sig av när han kom hem till Frida. Under Henriks mässbesök har även hans mage utsatts för en rad hårda tester, dock inget som resulterat i ett sjukhusbesök, men väl en del brumm i magen. Vi får se vart det lider.

Världens största mässanläggning.

Nu har vi äntligen fått våra efterlängtade kort på Pullmans. (Uttalas [poor;man] om man är Kines) Pullmans är ett av Dongguans få fem-stjärniga hotell med ett förstklassigt gym och två utomordentliga pooler. Vi är dessutom nästan ensamma om att träna och bada där. Henrik tränar på kvällarna efter jobbet och Frida tränar och hänger vid poolen på dagarna. Men det börjar bli lite för kallt för sådana aktiviteter. Vi har upplevt något av ett naturfenomen vad gällande temperaturen. För tre dagar sedan så blåste det rejält på natten, morgonen därpå visade termometern 15 grader kallare.

I helgen sov varit styrde vi kosan mot Hong Kong. I teorin ligger Hong Kong bara en och en halv timme bort, men passkontrollerna mellan mainland China och Hong Kong fördubblar tiden. Första delen av resan innebar en taxiresa till den östra busstationen, där vi med mycket vilja och teckenspråk lyckades köpa varsin biljett till HK. Underhållningen på färden bestod av filmen Transformers: revenge of the Fallen. Filmen var dubbad till kinesiska OCH textad på kinesiska. Uttrycket; Livrem och Hängslen passar väldigt bra för att förklara det här fenomenet.

Hong Kong Island.

Utsikt från vårt hotellrum.

Framme i HK tog vi MTR:n (HK:s tunnelbana/pendeltåg) till centrum. Vi har aldrig sett så mycket folk på en sån liten yta samtidigt någonsin i våra liv. Det var helt sinnessjukt. Vi har heller aldrig upplevt en ballare stad än Hong Kong tidigare. Det är en riktigt, riktigt sjuk stad. Gatorna är smala som tusan och lyfter man på huvudet finns där hus som sträcker sig fyra-femhundra meter upp i luften. Hela staden är uppbyggd på en ö och bergssluttningar så vägarna är ett enda virrvarr av viadukter, tunnlar och broar. Vad mer kan man säga, i skuggan av HK så ter sig Dongguan inte lika mäktigt längre, nästan lite tråkigt. Vi har helt förlorat perspektivet.

Vår tid i Hong Kong spenderades på följande vis;

På lördagen hängde vi i stadsdelen Mong Kok. Ett elektronikens Mecka. Henrik köpte en digitalkamera till ett vrakpris.När man går två kvarter i Mong Kok en lördag passerar man i runda slängar tvåhundratusen personer. Om inte mer. Det ska bli en sann fröjd att i framtiden spatsera lätt och fritt en lönehelg på Drottninggatan i Stockholm.

En hund.

Söndagen innehöll mest sightseeing av allra finaste slag. Brunch i SoHo följdes upp av en tur i världens längsta rulltrappa. Vi insåg efter ett tag att vi inte ville dit rulltrappan tog oss, och vi fick gå den långa vägen tillbaka. Det var i alla fall nedförsbacke Vi tog oss tillbaka till Mong Kok( ja, man kan spendera en helg helg i den stadsdelen och ändå inte sett hälften) käkade Häagen-Dazs glass i stora lass och provade extremt sällsynta sneakers. Frida köpte två klockor för hela femtiosex kronor på den lokala marknaden. Rund fyrasnåret bar inte vår ben oss längre så vi begav oss tillbaka mot DG och mainland China.

Annat smått och gott; Frida har fått jobb! Hon ska vara engelskalärare på SQCC sju timmar i veckan. Frida är osäker på utgången men Henrik är säker på att det blir stor succé. På fredag bär det av på teambuilding resa till en privat ö, vet inte riktigt vad "privat" innebär men det låter ballt. Ryktena säger att det kan bli många knasiga aktiviteter på äkta asiatiskt vis. Vi får återkomma med detaljer. Och bilder. En annan god nyhet är att de kinesiska myndigheterna verkar bevilja oss arbetsvisum tillslut. Gött.