What are you laughing about? This is how we roll!

Nu har det tagit sådär lång tid igen. Vi ber återigen om ursäkt och ska verkligen försöka bättra oss.

Mycket har i alla fall hänt sedan sist, vi har deltagit i en mystisk teambuilding på en ännu mer mystisk ö, vi har börjat ta Mandarin- lektioner, vi har övernattat i grann-byn och vi har varit på ett bröllop.

Vi tar det i kronologisk ordning.

Teambuilding på Delta Island;

Allting började med en tre timmar lång bussfärd som gick (bokstavligt talat) över stock och sten. Frida och jag var som vanligt sena till samlingen och fick således platser långt bak i bussen. Det erfarna kineserna visste såklart vad som väntade och trängdes alla i den främre delen av bussen. Nu vet vi att sitter man långt bak i bussen och reser runt på landet i kina så bjuds man på riktiga flygturer emellanåt. Nu vet ni.

Rejält omskakade anlände vi till en kuststad någonstans i södra kina. Därifrån tog ett gäng båtar oss ut i havet och slutligen till vår slutdestination; Delta Island, en bländande vacker ö med en rejäl stänk av den där surrealismen som man börjar bli så van med här. Här och där stod små konstiga statyer av diverse icke-kinesiska djur utplacerade. Vi hittade bland andra små känguru familjer och vilsna dinosaurier (dom är ju inte bara icke-kinesiska utan även utdöda). Hotelrummen såg ut som om dom hade lämnats med balkong- dörren öppen i några år.Men utsikten var fantastisk!

Frida intet ont anandes innan båtturen

Delta Island - även kallat; Kinas Maldiverna (?)

Väl installerade på ön välkomnades vi av tre glada och omaka amerikaner som skulle vara våra teambuilders under kvällen. Det var här någonstans lekarna började; Den första gick ut på att man skulle hitta ett antal flaggor som var gömda runt ön. Ganska normal lek får man väl säga. Nästa lek, här börjar det spåra ut lite, gick ut på att man skulle bygga en bärstol som man sedan skulle utrusta/pimpa på olika sätt beroende på vem ens kund va. Accessoarerna kostade låtsaspengar. Bärstolen skulle sedan säljas med största möjliga vinstmarginal. Den tredje leken (här någonstans börjar vi tappa greppet om verkligheten) gick ut på att man av; en hink, ett gummiband, en flaska, 2000 sugrör och ett hejdundrandes lekhumör, skulle skjuta ett ägg så långt som möjligt. Utan att ha sönder ägget. Den fjärde leken, som nog får klassas som någonting av det mest kaotiska och mest overkliga vi någonsin varit med om, gick ut på att man skulle skapa en kamp sång. Tilläggas bör att våra kinesiska vänner under samtliga lekar visar en otrolig entusiasm och lekvilja. Vi tilldelas nu bongotrummor, trianglar, xylofoner, marackaser och hetsas av världens största Amerikan att skriva en hit. Det börjar nu skymma och kombinationen av det skumma ljuset, den stora Amerikanen, hans vrålande uppmaningar och det rytmiska ljudet av bongotrummor skapar en nästan outhärdlig stämmning. Leken mynnar ut i ett fiasko och ingen billboard-hit skrivs den här kvällen. Istället ber de tre amerikanerna oss att vända blicken mot havet, vilket vi alla lydigt gör och väntar andaktigt på vidare order. Nu överaskas vi alla till nästintill livlöshet av ett enormt kraftfull fyrverkeripjäs som smäller av lite för nära marken för att det ska kännas säkert.

Här kan man säga att andra halvlek börjar.

Kvällen innehåller alla ingridienser för en lyckad, surrealistisk, kinesisk, team-buildingfest; Bar-be-que, tomtebloss, en playlist anno 93-94, spontana jätte fyrverkerier, enorma mängder alkohol och, av nån anledning, utklädningskläder.

Morgonen efter vill Henrik helst glömma. Frida också, men inte för huvudvärkens skull, utan för den stora sköldpaddans skull som hon hittade i ett litet akvarium på hotellet. Frida övervägde en sekund att sno paddan, lubba utav tusan och slänga stackarn i havet. Men så blev det inte. Frukosten intogs i liggande ställning på hotellrummet. När vi gick för att möta upp de andra möttes vi av en fabriksledning drickandes öl och orden;

- What are you laughing about?! This is how we roll. Och sen ett stort leende.

Skymning på Delta Island Beach

I helgen bar det av till grannstaden Guanzhou, även det en gemytlig liten stad med cirka 17 000 000 invånare. Vi åkte dit med en man vid namn Peter och hans fru Mary. Det här paret är någonting av det härligaste jorden har producerat. Dom har frivilligt adopterat oss och tagit oss under deras vingar. Vi bodde på Marriot hotell, ett fem-stjärnigt hotell som även levererar fem-stjärniga matförgiftningar. Det blev Henrik varse, och Frida också för den delen som fick vaka hela natten. I och med matförgiftningen och den medföljande aptitlösheten fick Henrik iakta den dingnande hotell brunchen från säkert avstånd. I Guanzhou shoppar man, och som vi shoppade. Peter utsåg Frida till den officiellt roligaste personen att shoppa och pruta med. Det kan hända att några saker som vi inhandlade här kan leta sig ända hem till sverige och under nån gran någonstans.

I söndags bar det av på bröllop minsann! På Sofitel Golfresort i Dongguan hade det dukats upp för bröllopsfest. Dukningen gick såklart i vitt och omgivningarna och musiken skapade en lätt Gudfadern-känsla över hela evenemanget. Bröllopspresenten bestod av (allt enligt kinesisk tradition) ett rött kuvert med pengar i. Konstigt men väldigt bekvämt. Bruden och brudgummen är av Bulgarisk börd och trots att vi befann oss mitt i kinesiskt territorium så kunde man ibland tro att man var i de sydligare delarna av Europa. Det bjöds på buffé och frida jublade högt när hon smakade på potatissalladen. Runt klockan 17 var de flesta i sällskapet rejält runda under fötterna och vi och Maria (osm-kollega) beslöt oss för att smita innan det blev sådär konstigt surrealistiskt igen. Bröllopet var mycket trevligt och vi tackar alla inblandade för en lyckad till ställning!

Bilder från i söndags kommer under helgen. Henrik glömde kamerna så vi måste invänta bild-leverans.

Det var allt! Ses snart igen,

Henrik & Frida